Normer, makt och hur de samverkar

Norm

Normer är osynliga regler, idéer och förväntningar i ett visst samhälle, en viss grupp, en viss situation eller under en viss tidsperiod. Normer fördelar makt och privilegier. Att följa normen belönas ofta med att inkluderas. Att avvika eller gå emot en norm kan straffas genom alltifrån tystnad till våld.

Normkritik

Normkritik är en pedagogisk metod för att arbeta mot diskriminering, trakasserier och kränkningar, och för en rättvis skola där alla barn och familjer har en självklar plats. Det handlar om att flytta fokus från individer och det som anses bryta mot normer och istället titta på strukturer och ifrågasätta det som anses vara ”normalt”.

Normsamverkan/Intersektionalitet

Normer hänger ihop med varandra. Det kan beskrivas som att normer samverkar, eller normsamverkan. Ett annat ord som brukar användas för att beskriva det är intersektionalitet. För att förstå den värld vi lever i räcker det inte med att titta på en norm och hur den tar sig uttryck. Utan vi behöver se hur olika normer hänger ihop med varandra och vad det ger för konsekvenser. En kan exempelvis vara normföljare på ett område men vara normbrytare på ett annat område.

När vi gör en normkritisk granskning av t ex ett läromedel i skolan blir också intersektionella perspektiv tydliga. Om vi granskar bilder i en historiebok kan det bli synligt att det främst är män på bilderna, kvinnor syns mer sällan. Men när vi gör en normgranskning kopplat även till andra diskrimineringsgrunder ser vi kanske att det främst är vita män, och i andra hand vita kvinnor kanske mycket sällan någon person med brun hud. Och hur är det med personer med icke polär könsidentitet eller synlig funktionsnedsättning? Kanske finns inte en enda person med dessa identitetsaspekter i vårt läromedel.

Om vi i skolan observerar en samling och gör en analys: vid den första granskningen av observationen kanske vi ser en könsstruktur – flickor tar mest plats, får ordet och pratar mycket. När vi granskar observationen utifrån andra diskrimineringsgrunder ser vi dock att inte alla flickor tar plats, det kanske rör sig om de mest verbala och talföra äldsta flickorna – alltså spelar kön, ålder och funktionalitet/kompetenser roll för barns möjligheter i detta sammanhang.

Det intersektionella perspektivet synliggör hur identitetspositioner, makt och möjligheter – i samhället såväl som i lokala sammanhang – utgör ett slags nätverk. Dina möjligheter och begränsningar påverkas av vilken punkt just du befinner dig på i nätverket. En vit man utan funktionsnedsättning kommer med stor sannolikhet att bli avbildad i t ex en historiebok, en vit kvinna med tydlig polär könsidentitet (ser ”kvinnlig” ut) har kanske sämre möjligheter men dock finns en chans. En person med brun hud, funktionsnedsättning och med ej polär könsidentitet löper extrem risk att bli helt osynliggjord i hela läromedelsbiblioteket. Maktordningar kopplade till identitetsaspekter (kön, ras, klass, könsidentitet etc) ”styr” vilken specifik position – vilka möjligheter och begräsningar – en person får i ett visst sammanhang. Ingen maktordning eller identitetsaspekt kan vara helt isolerad, de påverkar alltid varandra.

Läs mer om intersektionalitet t ex i boken ”Intersektionalitet – kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap” av Paulina de los Reyes och Diana Mulinari. Andra som skrivit om intersektionalitet i svensk kontext är t ex Nina Lykke, Tiina Rosenberg, Sissela Nordling Blanco. 

Källa: Normkritiskpedagogik.se

Funktionsmaktsordningen

En struktur som värderar människor utifrån deras funktionsförmåga. Ju högre funktionsförmåga, eller funktionalitet, en person har desto högre status och mer makt får personen, medan personer som har olika funktionsnedsättningar utestängs eller osynliggörs. Funktionsmaktordningen gör att vissa typer av kroppar och funktionsnedsättningar kategoriseras som avvikande, då normen är en fullt fungerande kropp. I verkligheten har alla kroppar varierande former av funktionalitet. Därför pratar man ibland om funktionsvariationer istället för funktionsnedsättningar. En kropps funktionalitet kan också variera under en livstid.

För att skjuta fokus från den som bryter mot normen till att kritisera den exkluderande strukturen pratar man ofta om tillgänglighet. Att prata om tillgänglighet istället för funktionshinder gör att det blir lättare att synliggöra vilka problem som finns i en viss miljö som hindrar personer från att vistas där eller delta aktivt, snarare än att se det som att problemet finns hos individer.

Heteronormativitet

Det system av normer som påverkar vår förståelse av kön och sexualitet. Enligt heteronormen är människor antingen tjej/kvinna eller kille/man och ingenting annat. Tjejer/kvinnor förväntas vara feminina och killar/män förväntas vara maskulina. Alla förväntas vara heterosexuella. Alla påverkas av normerna, oavsett om man följer dem eller inte. Att följa eller passera inom normen ger ekonomiska, politiska och sociala fördelar. Att bryta mot heteronormen kan resultera i bestraffning i form av allt från tystnad till våld. (Se även tvåkönsnormen)

Tvåkönsnormen/könsbinaritet

Den norm i samhället som säger att alla människor tillhör ett av två befintliga kön, baserat på förmodad reproduktiv förmåga (biologisk anatomi), att denna tillhörighet medför vissa egenskaper som är fundamentalt olika, samt att de två könen förhåller sig på vissa sätt till varandra. Normen får oss med andra ord att dela upp mänskligheten i två grupper och förutsätter att skillnaden mellan grupperna är större än skillnaden mellan individer inom grupperna. Tvåkönsnormen genomsyrar vårt tankesätt och alla sociala institutioner och funktioner i samhället. (Se även queer)

Tvåsamhetsnormen

En norm som medför att det ses som positivt, eftersträvansvärt och normalt att ha eller vilja ha enbart en kärlekspartner och att denna relation prioriteras över andra relationer, t ex vänskapsrelationer, och förtjänar en särskild status både i privatlivet men även i förhållande till samhällsinstitutioner och funktioner.

Tvåsamhetsnormen präglar exempelvis hur vi förväntas bilda familj (två föräldrar som lever i en kärnfamilj), hur vi förväntas organisera vår privatekonomi och hushåll, vem som har tillträde till besök och information om vi blir allvarligt sjuka osv. Tvåsamhetsnormen utgår ifrån äktenskapets struktur, men återskapas även parrelationen, som förväntas fungera ungefär som ett äktenskap.

Vithet/Vithetsnormen

En struktur i samhället som innebär att det att vara vit medför fördelar socialt, ekonomiskt och politiskt, vilket påverkar vem som har och inte har makt. Vithetsnormen går hand i hand med rasism och rasifiering. Vithetsnormen existerar globalt och härstammar från kolonialismen, vilket innebär att vithet eller att vara ljushyad är en statusmarkör, även i länder där vita som etnisk grupp är en liten minoritet.

Makt/maktkritik – Att följa eller bryta mot normer kan ge mer eller mindre makt. Makt handlar om att ha möjligheter, förutsättningar och resurser exempelvis i form av pengar eller att bli lyssnad på. Personer som passar in i samhällets normer har till exempel lättare att få jobb, bostad och hög lön. Ju fler normer en passar in i, desto mer makt har en ofta i form av status, trygghet och pengar. Självklart finns det många som bryter mot normer och förväntningar! Med ett normkritiskt tänk blir det enklare att synliggöra många olika sätt att vara på.

Kom ihåg att det inte är fel att passa in i normer. Det som är fel är att personer som bryter mot normer osynliggörs, trakasseras eller saknar vissa rättigheter. Källa: www.nnsg.se